Jag läser en intressant bok som heter "Hela du. Kropp, huvud, känsla" Den är skriven av Madeleine Bolander som är utbildad rosenterapeut. (En metod som grundats av sjukgymnasten Marion Rosen) I boken skriver hon om "hur huvudet inte vet vad som är bäst för oss, det vet bara känslan som kommer från den djupaste viljan.
"Om kroppen blir berörd och vi inte känner någonting betyder det att "någonting" är avstängt. Att bli berörd och känna "ingenting" är omöjligt. Ibland vet man först inte vad det är som känns, kanske bara att det är väldigt smärtsamt, obehagligt eller irriterande. Det är viktigt att våga stanna kvar, att inte följa impulsen att röra sig för att komma bort från känslan. Att tillåta huvudet att bli medvetet om hur det känns är första steget till förändring.
Madeleine skriver i sin bok: "många människor skyddar sig, utan att veta om det, mot att känna eller uttrycka sina verkliga känslor med massor av ord om det de tänker och vet. Pratar, ringer och mejlar, istället för att stanna upp, släppa alla förklaringar och känna efter vad som är deras innersta sanning".
Tycker det är kloka ord. Jag är själv flitig på att både prata, ringa och mejla. Vara i ett hav av brus och stress. Tanken hinner ofta i förväg och jag stannar inte alltid upp. Det är svårt. Och ibland blir jag rädd. Rädd men medveten om det som verkligen är. Det som verkligen betyder något. Att vilja. Att längta. Att hoppas.
Jag vill avsluta med fler ord från boken: Att komma i kontakt med det som är sant handlar om inlevelse, om att öppna sig och lyssna inåt. Huvudet har här sin viktigaste uppgift: att bli medveten om och bekräfta det som verkligen är. Då kommer vi automatiskt att röra oss åt rätt håll, och naturligt lämnar vi allt annat bakom oss. Då blir känslan vårt kompass, istället för att tanken rusar i förväg och planerar, styr och ställer.
Huvudet vet inte vad som är bäst för oss, det vet bara känslan som kommer från den djupaste viljan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar