http://arbetet.se/2016/02/26/en-epidemi-av-fornekad-sorg
Författaren Susanna Alakoski skriver i en artikel att hon" längtar efter tider med mer av psykosocial förståelse". Att hon "längtar efter vetenskaplig genomlysning av hur sociala och andra problem uppstår" Hon skriver om diagnoser och om ADHD. Om att bära på en sorg man själv kanske inte ens vet existerar.
Tack Susanna. För dina ord. För att du alltid lägger handen på ditt hjärta. Hör vad det viskar. Hör hur det låter och känns. Berättar sedan högt. Jag längtar också efter tider med mer av psykosocial förståelse. Längtar också efter vetenskaplig genomlysning av hur sociala och andra problem uppstår. Det är ju där det viktigaste och centralaste finns tänker jag.
Det psykosociala. Hur ser det ut inuti? Miljön runtomkring? Vad böjer huvudet i skam? Varifrån kommer ilskan? Rädslan? Stressen? Avundsjukan? Ångesten? Oron? Vad döljer huvudet men kroppen visar och känner ont ändå? Kanske är det sorg? Den sorg jag kanske inte ens själv vet existerar?
"Var tillåts vi i dag visa upp det lidande som inte beskrivs av vare sig hjärnforskare eller beteendepsykologer, som inte benämns av betygsinriktade lärare eller symptominriktade sjuksköterskor, politiker eller läkemedelslobbister? Den sorg jag kanske inte ens själv vet existerar?
Clarice Lispector: ”Sorg är en misslyckad glädje.” Som kanske tilltar, blir till ilska och aggression?
Barbro Lennéer Axelson: ”Förluster och andra slags kriser är alltid särskilt obarmhärtiga mot dem som redan lever i utsatthet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar