Benny och klassresan

"Jag kommer alltid att känna mig som en gäst i den här världen. Men jag vet också att jag får vara med i den. Att jag får tillhöra."

Det säger Benny Fredriksson, chef för Stadsteatern i Stockholm. Benny har gjort en klassresa. Han är uppvuxen i arbetarklass i Hägersten strax utanför Stockholm. Mamma var städare och pappa lokförare. 

Benny Fredriksson berättar i en intervju att han redan som barn kände sig  vuxen. En dag upptäckte han böckernas värld hemma hos några av sina vänner. I kompisarnas hem fanns det böcker i bokhyllor. Där fanns även en dagstidning. Allt detta saknades i Bennys hem.  Han berättar om hur han tänkte när han såg och kom i kontakt med böckerna hemma hos vännerna (och senare även bibliotekets) " Om man har böcker så kan man nog drabbas av livet, istället för att vara drabbad av livet."Med det ägnade han sin tanke till sina föräldrar som han ansåg vara hårt drabbade av livet istället för att drabbas av det. "

När Benny var 12-13 år gick han in på sitt lokala bibliotek. Där hittade han en bok som inspirerade honom och gav honom insikter som följer med honom än idag. Boken berättade om hur människor är ansvarig för sina handlingar. Att många beslut som görs i livet kommer att skapa ångest. Men att det går att skapa förutsättningar som blir mot det bättre. Boken formulerade orden för Benny om att han kunde ta ansvar för sitt liv. Han poängterar dock att det inte går att göra allt själv. Inte utan stöd. Det stödet behöver inte komma hemifrån. 
Det kan istället röra sig om andra vuxna. Skolpersonal. En lärare. Som ser lyssnar och uppmuntrar. 
 
"Om nån tror på en kan man göra vad som helst". Det är i mötet med andra som man blir till." säger Benny Fredriksson. 

Och visst är det så. Ingen människa är en ö. Och uppmuntran kan flytta berg i människors liv. Stora som små. "Jag har gjort en klassresa,men kommer alltid att komma ihåg varifrån jag kommer" säger Benny. Jag känner igen det. Delar mycket av Bennys tankar om böcker, ansvar, uppmuntran osv.  Jag är inte uppvuxen med böcker. Min mamma hade som ensamstående mamma tre olika arbeten. Alla slitsamma för kroppen. Lågavlönade. Lönen räckte aldrig till. Hon gjorde så gott hon kunde.   Jag har likt Benny Fredriksson också gjort en klassresa. Åker än idag tidvis fram och tillbaka i den resan.  Det ger mig styrka. Att se och uppleva. Höra. Jag vet någonting om att det krävs mycket för att tro på sin egna förmåga. Jag har snubblat  och tvivlat.  Hittat styrka igen. Det för att jag lärt mig och fortfarande lär mig så mycket. Kan vara stolt över så mycket. Och för att jag, likt Benny Fredriksson, tror att det är i mötet med andra människor" som man blir till".