Jag är i en fas i mitt liv som har många plus, minus och grader som jag aldrig har varit i förut. Det är spännande. Lite som att fylla år flera gånger :)
Igår tog jag en lång härlig promenad i skogen i Härlanda Tjärn. Det var lika kallt som idag, men när jag hörde fåglarna kvittra så vackert så tänkte jag att det egentligen inte alltid behöver finnas några "varför" i livet. Eller "hur". Eller några "vad". Allting bara är ändå. Och det är fint. Vi ska ta till vara på det som är bra och att vi människor har varandra. Att vi vilar i det som är bra. Försöka att vara så snälla mot oss själva som möjligt. Lika snälla som vi är mot alla andra. Övar själv på det.
Jag vet om att vara snäll mot mig själv, jag har power o styrka, fast ibland går luften ur som med alla andra. Då blir jag den lilla flickan likt den en vän har som tatuering. Eller clownen. Den som inte ler med ögonen och som alltid finns till för alla andra utom sig själv.
Trevlig helg alla. Kärlek till er från mig.
Kärlek. Det tål att upprepas. (beröm , beröring, vänskap, och kärlek, det finaste och viktigaste vi har i livet egentligen, glöms bort i prestationer, krav och förväntningar.) shame....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar