Våga känna sorgen

                Våga känna sorgen och 

                 Sluta aldrig drömma 

Precis som jag skrev ovan så tycker jag att det är intressant med relationer. Det händer därför ibland att jag skriver i olika trådar och Forum på sociala medier. 

En gång skrev någon om hur hen saknade en person som betydde något för hen. Nästan alla gav rådet att hen skulle sysselsätta sig för att glömma. Jag skrev istället såhär: 

"De flesta brukar ge rådet att skapa distans för att kunna gå vidare." Ja, det är vad många säger. Men det är, enligt mig, den "enkla" vägen. Den enkla vägen kommer ikapp en förr eller senare. Iallafall för min egen del. 

 

Det en gör när en skapar distans till en person, kan förvisso vara bra, men du förskjuter den sorg det innebär att av någon anledning, ha förlorat eller gått miste om en annan person. Att någon slags relation försvinner. 

 

Det är en sorg i att tvingas lägga band på sig också. Även oönskade tankar och känslor är en sorg. Att hålla sig ständigt sysselsatt och hålla sig borta från en person, när en egentligen vill tvärtom, är något som kroppen känner av. Det kan visa sig i att det gör ont någonstans eller irritation mot andra, eller en allmän känsla av trötthet och en ledsenhet. Kanske även i sjukdom. 

 

Om en stannar till i den sorgen, om en erkänner för sig själv, att detta är en förlust, denna person saknar jag, istället för att springa ifrån sina känslor genom att ständigt vara på väg och tändigt sysselsatt, då kan en bearbeta den känslan bättre och därmed även öka sin egen självmedvetenhet. 

Ofta kommer känslan tillbaka om natten ändå. När allt är tyst och stilla. När det inte går att distansera sig, när en inte har en omgivning, aktiviteter att "gömma sig" bakom. 

 

Känn sorgen. Erkänn den. Var i den.

Låt det göra ont, tills sorgen är över. Spring inte ifrån dina känslor. På så sätt påskyndar du dig en riktig och äkta läkning. Menar inte att en ska isolera sig, men att våga känna in sorgen tror jag är lika viktigt som att en ger sig själv möjlighet till glädje. 

Det fina med att kommunicera i trådar på sociala medier är att det ofta kommer ett svar snabbt kring det en tar upp. 

"Känns verkligen som att du beskriver den process som pågår inom mig, även om jag vet att jag inte kommit så långt som jag behöver.

Kompromissar med mig själv i mina tankar, den ena stunden ett lyckorus över de där kärlekskänslorna som jag känner för personen (som jag absolut inte borde känna). I mitt huvud har jag tyvärr passerat alla gränser, i verkligheten har jag hållit mig inom de flesta gränser. Samtidigt känns det som att jag känner sorg, för jag vet att känslorna behöver försvinna.. Det är svårt när min kropp säger motsatsen, jag vill ju närma mig. Men om jag närmar mig så känner jag skuld, för jag vet att det är fel. Känns som att jag fått mitt hjärta krossat, av mig själv. För att jag måste, för att jag vet vilken väg jag behöver välja. Att se det som en sorg jag behöver ta mig igenom låter rimligt.

Tack för dina ord, tar med mig dem." 

Fint att någon tar med sig mina ord. bland önskar jag att någon höll upp 

en spegel Både åt mig själv och andra. Med en röst som säger ”Se, här är du. Du duger. Du är bra. Du kan. Du vågar. Du får. Jag är med dig hela vägen, jag har gått före dig hela vägen. " 

Sluta aldrig 

att drömma 

Så kom låt oss leva 

Innan vi dör 

kom 

Låt oss se på 

den vackra 

utsikten 

Ljuset taken och det 

spegelblanka 

vattnet 

Kom låt oss dansa 

i kvällen 

Dansa under bron 

dansa invid röda sten 

och vid Oceanen 

Åren kommer att ångra 

att tiden inte levde då 

utan alltid sen