Igår skrev jag lite om kreativitet. Vill gärna fortsätta göra det då det är väldigt intressant.
Men innan dess: Jag tänker att ingen är "bättre" eller "sämre" än någon annan. Alla har vi våra styrkor och svagheter. Detta är bara något intressant (i mitt tycke) hur vi faktiskt, om vi tänker på det, brinner mer för något lite mer än vad vi gör för något annat. Med det tänker jag även att om en letar i sitt inre, så kan en nog "känna in" vad ens begåvningar finns (och inte finns)
Varför inte mattematik?
Sen är det väldigt intressant att reflektera kring varför jag personligen exempelvis tycker om relationer och människor men ibland har det lite "sämre till" när det handlar om exempelvis vissa typer av matematiska tal och uträkningar av dessa. Hur kommer det sig? Jag tror att der är för att vi faktiskt tycker om olika. Att vi brinner för olika saker och faktiskt är ämnade att göra så. Vad tror du?
Det sägs att vänster hjärnhalva står för den analytiska och rationella delen av hjärnan. Medan höger hjärnhalva står för det konstnärliga och kreativa.
Men jag tänker att vi egentligen kan röra oss mellan dessa två hjärnhalvor också. Jag själv kan exempelvis vara väldigt analytisk och rationell men också konstnärlig och kreativ.
Ibland tänker jag att en kanske även kan ha fastnat i gamla föreställningar om vad en kan och inte kan? Kanske har någon sagt till dig att du inte är bra på matte eller att du är dålig på att teckna? Kanske en lärare uttryckte sig så till dig som barn och du trodde på vad denne sa? Så mycket att detta följde dig in i ditt vuxenliv?
Jag vet exempelvis personer som inte vågar måla eller teckna just för att dom TROR att dom inte kan. Ibland gäller detta även mig själv när det kommer till särskilda kunskaper i mattematik. Jag TROR att jag inte kan räkna ut ett x eller y upphöjt i osv.
Men en kan även tänka såhär. Som en övning:
Har någon lärt mig att tycka /tro så här? Vem/vilka har påverkat mig att tycka på det här sättet? Känns det som att det är jag själv som tycker så här? Vad sa mina föräldrar (eller lärare) om sådant här när jag var liten? Har jag lärt mig att tycka så här i skolan?
Anteckna den fråga som du tycker är svårast. Fundera i fem minuter på frågan och lägg sedan undan den i ett par timmar.
Ta sedan fran och läs frågan igen. Fundera en stund och känn hur tankarna börjar leva sitt eget liv när du inser att du inte är tvingad att komma med ett svar. Det är frågan som är viktig att hålla igång. Ta fram frågan ur minnet lite då och då och fundera en liten stund. Du kommer med tiden att komma på svar - många svar men kanske inte just den som du antecknat.
Reflektion kan vara svårt ibland men är mycket spännande och utvecklande om en tar sig tid till det tycker jag.
Avslutningsvis: Var alltid dig själv och låt ingen annan människa tala om för dig vad du kan och inte kan! För du kan mer än du tror! Sist men inte minst: Lyssna och var ödmjuk här i livets villervalla, men gör aldrig nånsin avkall på din egna personlighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar