Mitt i min pågående vardag (i ett allt för stressat Stockholm) tar jag min cykel, rättar till min cykelhjälm. För att sedan vara på väg i rullning. Trodde jag. Istället blev jag avbruten av en liten kille i 6-7 års åldern. Han sitter på en bänk med en stor packning bredvid sig. Talar om för mig att det är mamma som bett honom vakta väskorna, hon hade glömt sitt busskort och de fick vända om hem. Hans ögon är förväntansfulla. Han berättar att de ska "åka till någon på landet." när han har berättar detta klart så vill han bjuda mig på en av sina karameller som han har i en liten ask. "ska du inte ha? När jag ska ha?" frågar han mig. Där står jag, stressad med min cykelhjälm, lite trött, det ösregnar ute, och blir plötsligt påmind om hur fint det är att vara här och nu. Stanna upp och inte ha för bråttom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar