Är årets nobelpristagare i litteratur: Tomas Tranströmer. Det var roligt att höra att priset gick till en svensk poet och till just honom. Har läst hans dikter förut. Tycker om många av dom. Det är något med hans texter som berör. Kanske för att orden är så enkla och okomplicerade? Grattis till priset Tomas! Kanske finns det läsare som inte vet vem han är , eller som aldrig läst något av Tranströmer? Här nedan kommer ett litet axplock. Varsågoda :-) Jag hoppas att ni njuter helg!
Eldklotter
Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig
Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
-glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden
Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.
-Tomas Tranströmer-
Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över träden.
(ur “17 dikter”, 1954)
Minnena ser mig
En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.
Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.
De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.
De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.
(ur “Det vilda torget”, 1983)
Nocturne
Jag kör genom en by om natten, husen stiger fram
i strålkastarskenet – de är vakna, de vill dricka.
Hus, lador, skyltar, herrelösa fordon – det är nu
de ikläder sig livet. Människorna sover:
en del kan sova fridfullt, andra har spända anletsdrag
som om de låg i hård träning för evigheten.
De vågar inte släppa allt fast deras sömn är tung.
De vilar som fällda bommar när mysteriet drar förbi.
Utanför går vägen länge mellan skogens träd.
Och träden träden tigande i endräkt med varann.
De har en teatralisk färg som finns i eldsken.
Vad deras löv är tydliga! De följer mig ända hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar