Fröken märkvärdig o karriären

Så heter en animerad kortfilm gjord av Joanna Rubin Drangers.  "Fröken  märkvärdig & karriären" är en galghumoristisk animerad film om inre demoner, övermäktiga föräldrakrav och karriäristisk härdsmälta". 

Såg filmen i helgen och tyckte den var underbar. Så igenkännande och samtidigt så tragikomisk. Om krav som är så stora att det inte rymmer. En Fröken märkvärdig som säger: 

"Jag behöver hjälp med att reda ut mig själv. Jag måste bli nån annan."  

Detta speglar kanske en nutid fylld av orimliga krav? Jag vill bara krama om fröken märkvärdig. Säga till henne att hon duger precis som hon är. Att hon inte alls måste bli nån annan. Men istället är jag tyst. Varför?  Kan det vars så att det bor en fröken märkvärdig inuti mig också? I oss alla? 


Not the end.
But the beginning.