Ikväll ska jag gå på teater. Det känns kul. teater ofta är en väldigt ärlig och rak form av prestation. Eller konstform. Skådespelare borde uppskattas mer. Kväll efter kväll, i flera timmar, använder dom sig av sina kroppar och sina känslor. De använder även kroppen i övningar för att komma närmare sin rollkaraktär. Det är svåra saker som kräver hård träning och en stor närvaro. Ja, skådespelare borde uppskattas mer.
"Apatiska för nybörjare" som jag ser ikväll är skriven av Jonas Hassen Khemiri och baserad på Gellert Tamas (som även skrivit Lasermannen) bok om de apatiska flyktingbarnen som i mitten av 00-talet prydde löpsedlarna i Sverige.
Jag minns själv de löpsedlarna. Jag skäms över dom löpsedlarna. Ett smutsigt sätt att kalla journalistik på.
Det mest iögonfallande var när det stod att läsa att politiker menade på att barnen fejkade sin apati. Men det är min personliga åsikt.
Jonas Hassen Khemiri beskriver pjäsen på olika sätt: Vem var i själva verket apatisk? Politikerna, barnen eller vi som kollektiv som lät det hända?
–Pjäsen handlar egentligen inte om apatiska flyktingbarn utan om hur vi konstruerar vår självbild med hjälp av dem. Ryktesspridningen kring barnen var en längtan efter att få en enkel syndabock. Det vore ju jättebekvämt om föräldrarna låg bakom eller om man kunde skylla allt på en ond sabeltandad tjänsteman. Skulden förflyttas hela tiden, ”bollas fram” som jag skriver i förordet.
Också titeln är humoristisk. Dramatikern själv tycker att det låter som en ABF-kurs, ”Apatiska för nybörjare”, där man tror sig få all kunskap om hur man blir apatisk, eller lär sig tala apatiska.
–Apatiska blir ett sätt att formulera sig för att möjliggöra att man struntar i att engagera sig i vissa politiska skeenden.
Apatiska för nybörjare spelas fram till 29 oktober på folkteatern i Göteborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar