Stockholm i mörker
en kollektiv ensamhet
där trygghet har lika många
ansikten som staden
ett flöde av bestämd upptagenhet
kryddad med viljan av att vara behövd
i trängd desperation
ljusår från varandra på samma buss
söker vi olika lycka
men det är samma mörker
samma regn som faller
rulltrappan som tar människor upp,
och ner
staden fryser, regnet fuktar våra kinder
så att ingen kan se att vi egentligen
gråter.
/ © M.S /
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar