http://www.youtube.com/watch?v=nDlg-R0UMHU&feature=youtube_gdata_player
Efter en härlig dag och kväll med att fira mormors 90 års dag begav jag mig hemåt. Hem till det hem jag numera kallar för mitt. Inte vårt.
Här, där jag nu är, är det hem jag kallar för hem. Mitt hem. Inte vårt. Jag trivs och känner mig tacksam. Tacksam för möjligheten som kom upp från ingenstans och som gav mig en väldigt bra start på hösten. Kanon. Samtidigt, och mitt i allt pågående, följer jag min egen andning. Hör mitt hjärtas slag. Allting har sin tid.
Allting har sin tid. Någonstans där vill jag även säga till mig själv att det jag går igenom är en sorgeprocess. Jag har förlorat en stor del av 'mig själv' i och med mitt vägval. Att lämna det gör ont, det måste jag tillåta mig att känna. Att inte vara tillsammans kommer smärta, men du kommer även må så mycket bättre. Något kommer fattas dig, saknaden kommer vara enorm. men: tänk på allt ni hade som var bra. Allt fint och vilken fantastisk människa du fick möjligheten att lära känna. Leva med. Jag tillåter mig att sakna min andra hälft, men upptäcker även att jag nu står öppen för livet och för glädjen. Allting har sin tid. "Det här är min hemstad. Men kom ihåg: Mitt hem är där mitt hjärta är".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar