Har tid blivit en bristvara?

Det frågar sig krönikören och kommunpolitikern Ann-Sofie Hermansson i dagens Gp (GÖteborgsposten) ledare. Hon skriver bla

"Jag är uppvuxen i ett sammanhang där folk jobbade jämt. Arbetet var heligt och semester var överskattat. Helst skulle man förstås inte arbeta på söndagar men måste man så måste man. Ändå såg jag sällan eller aldrig någon som såg stressad ut. Inte jämfört med dagens mått i utbrändhet eller utmattningsdepression. Och aldrig att man skulle dricka sitt e l v à kaffe på gående fot. Coffe - to -go var en omöjlig tanke. Vad var det för mening med att ta rast om man ändå skulle fortsätta s p r i n g à? Jag tycker att vi behöver en rejäl arbetstidsreform. Arbete är fortfarande något heligt för mig. Problemet är att några av oss har suddat ur gränsen mellan arbete och fritid så till den milda grad att vi ständigt är tillgängliga. Jag tror att det gör oss sjuka."

Skriver alltså Ann-Sofie i på gp:s ledarsida idag. Hon nämner även vikten av att vi borde minska våra arbetstider. Sänka tempot under vissa perioder av arbetslivet. Det var intressant läsning. Jag tror också att vi människor ofta bedrar oss när vi tror att vi köper t i d.

Skulle du vilja se kortare arbetstider? Varför? Har tid blivit en bristvara?