Jag kommer att tänka på människor och djur som jag själv mist. Tänker även på boken Jim och piraterna Blom som är skriven av Hans Alfredsson. En tid efter att Jims pappa dött kommer kolavippen åkandes på sin flakmoppe. Han kommer för art befria Jim från den stora, tunga svarta sorgestenen som han bär i sitt bröst. Han stoppar in en rörtång innanför Jims skjorta och lyfter upp stenen. Den ska han lämna av i yttre rymden. Men först klyver han den mitt itu med en hammare och mejsel. Där inuti finns en stor diamant.
"Här har vi sorgens kärna säger han. Se så den gnistrar. Det är den finaste biten av sorgen, den ska du aldrig göra dig av med, för den behöver du för att förstå andra. Den liksom lyser upp dig inuti".
Ur boken "Jim och piraterna Blom" av
Hans Alfredsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar